Funderingar

Oj då, var ett tag sedan jag var här inne ser jag. Har väl varit lite mycket kan jag skylla på.
Jobbat heltid samtidigt som jag har familj och häst, då blir nåt annat "lidande".


När man har haft cancer så nära inpå sig som jag har haft, en sambo som fick Non-Hodgkins lymfomcancer förra året, så värdesätter man livet på ett helt annat sätt än vad man gjorde förut.
Nu har han inget kvar, går på kontroller varje kvartal...och peppar peppar så ser värdena bra ut. Hoppas det förblir så :-)
Så min syn på livet blev helt annorlunda i juli 2013. 


Då undrar jag ibland hur vissa tänker...


Person A känner sig utfryst/mobbad i ett stall (eller hur jag nu ska uttrycka mig) och har stöd av person B. Stämningen i C's stall är "under all kritik" och det känns inte kul att åka till stallet vissa dagar. A gör allt för att hitta stallplats någon annanstans och B flyttar med när stallplats hittats. 
Så länge är allt bra, sommaren fungerar bra med samarbete ihop med de andra inackorderingarna (D, E, F och G) i nya stallet (ägt av H). När semestrar och allt annat börjar ta slut och vi närmar oss slutet av sommaren, börjar det kännas lite konstigt av någon anledning.
A och B har samarbete med ut-och insläpp på helgerna, H vill att dem ska samarbeta med D, då hen har två hästar. 
Varpå A tycker att D, "hen kan man inte diskutera normalt med", för D har så stark vilja, man blir "överkörd" av D och D får allt till hens fördel.
A vill skriva upp sig på vilka pass hen kan och skulle man vilja byta kan man göra det muntligt med varandra när det blir aktuellt.
D vill sitta ner och gå igenom kalendern månad för månad, för vet man att man inte kan behöver man liksom inte skriva upp sig och då kanske det finns någon av oss andra två som kan ta dem passen. Så slipper man "byta muntligt framöver". B tycker att D's idé låter bra och kan inte förstå varför A motsätter sig allt som kommer från D.
Så samarbetet med ut-och insläpp mellan A B och D, rinner ut i sanden.. 
Sen börjar D känna sig utfryst/mobbad..av både A, E, F och G. E pratar knappt med D. F & G (två generationer) pratar knappt med D heller, eller svarar på tilltal. A gör samma sak. 

MEN VAD FAN ÄR DET MED FOLK???!!! 


B pratar med D, då hen känner D sen tidigare...upplever inga bekymmer - dem emellan. A verkar tycka att B ska sluta "vara normal" med D, då A nästan slutar prata med B också.
D påtalar detta till H...som inte verkar bry sig, utan tycker att "det löser sig väl det är ju vuxna människor...ni kan väl prata med varandra."

Nu har det gått så långt att D har sagt upp sin plats i stallet. B är på väg därifrån också...

INTE KUL ALLS!!!


Trodde att hästarna var huvudsaken, att vi gör detta för våra älskade djurs skull. Inte för att "jag är bättre än dig, du ska inte komma här och tro att du är nåt och vet mer än mig"-typ.

Varför har vi hästfolk sån stor egenvilja? 


Blir sååå trött..






Nä nu ska jag ha lite kvalitetstid med familjen.




Ta hand om varandra 


/ K