Igår var det nog första gången som jag fällde tårar pga av irritation och besvikelse. Tyckte bara att sambon va allmänt tråkig och jobbig som inte lyssnde/verkade bry sig. Antar att det är nu när man är gravid och har humörsvängningar, som man lättare ser saker man annars inte lägger märke till. Kan det stämma?? Bad honom härom dagen att vi skulle möblera om i sovrummet så att barnsängen får plats där. Men fick repliken att "det är väl ingen panik, kan jag ju göra när ni ligger inne på BB". Äääh nej tack!!! Hade ju gärna sett att allt va färdigt tills den dagen man behöver åka ner till BB. Det enda som inte är gjort...är att barnsängen inte kommit in ifrån förrådet :'( Sen behöver vi hämta hem barnvagnen från mor och far. Allt annat är i princip klart.

Nu ska jag ta en svalkande dusch, är varm och svettas helt utan minsta ansträngning. Vem vet, nåt på g kanske. Återstår att se ;)