Mycket har hänt sen jag va här sist. Måste bli bättre på att uppdatera lite oftare. Minst en gång varje vecka i alla fall....

Min älskade Skrållan

har varit på djursjukhuset. Johanna upptäckte en knuta på hennes hals. Så nästa dag beställde jag tid hos vet. Väl där blev det undersökning, röntgen, blodprover och provtagning. Det visade sig vara en tumör. Men om den va god- eller elakartad återstod att se. Vi fick ta med henne hem i alla fall :)

Vet. skulle höra av sig om provsvaren senare på em. Men det resultatet skulle dröja visade det sig. Dom på labbet hade inte kunnat tyda det riktigt, så det skulle skickas till andra...experter. Hmmm..

Efter en veckas ovisshet ringde veterinären. Beskedet va väl egentligen inte så oväntat (lika bra att tänka sig det värsta och bli positivt överaskad i så fall). Tumören va elakartad ;(

Även fast jag då hade ställt in mig på "det värsta", så sprutade tårarna fruktansvärt mkt efter samtalet.

Det som kändes lite bra, va att veterinären inte tyckte att vi skulle avliva henne nu. Utan låta henne fortsätta leva... som vanligt. Än så länge "lider" hon inte av det sa hon. Men vet ändå...att någon dag så måste jag...tyvärr...

Mamma älskar dig Skrållan. Puss

Sen har jag fått en spark (INTE medveten) i huvudet...av min egen häst. Hmm tänker ni...hur lyckas hon...

Det va så här att jag skulle leda ut hästarna till hagen, samma dag som vi hade massvis med andra hästar på anläggnigen. Då vi hade fälttävlan, för häst - och ponny.

Jag som är säkerhetsansvarig under klubbens tävlingar, borde ju ha fattat bättre, att man tar en häst i taget när det är så mkt i omgivningen. MEN jag gick nog i andra tankar...för jag tog två. Gick ut ur stallet, runt till baksidan. Väl där så blir dom skrämda, varpå min häst backar. Jag rycker tag med kedjegrimskaftet, vilket gör att han stegrar sig. Detta ser jag dock inte då jag har fullt upp med den andra.
Plötsligt smäller det till. Fruktansvärt ont gör det...och det blir kladdigt om händerna när jag tar mig för huvudet. Tappar taget om Shade (som Ellinor fångar in snabbt) men lyckas ha kvar Jäger (som lugnar ner sig) i den andra handen. Lämnar honom till närmaste person...faller ner på knä...samlar modet..för att inte börja störtlipa bland tjejerna som börjar dyka upp...och ringer 112.
Sen blir det ambulansfärd in till vårdcentralen, för att bli sydd med tre stygn. Det gjorde ONT kan jag meddela...eftersom lokalbedövningen inte hade tagit helt när läkaren började sy. Men jag bet ihop och låg still. Alldeles själv va jag oxå. Blev hämtad av mamma och Johanna. Åkte hem och bytade kläder, sen ut till stallet igen för att sitta som hinderdomare under terrängprovet på fälttävlan.

Ångrar dock att jag gjorde det...skulle stannat hemma. Blevsoffläge veckan därpå m lättare hjärnskakning *usch*
Nu ser ärret inte så farligt ut..lite rosafärgat...och man känner en "liten backe" där det är. Det stramar fortfarande när jag skrattar..eller gör miner. Men får väl leva med det antar jag *blink blink*
Håret börjar växa ut ordentligt där oxå :)